Stackars älsklingen, vilken dag!

Fernando skulleju ta sitt pick och pack och dra ifrån denna kontinent idag, men så lätt skulle det minsann inte gå. Hans plan till Madrid, där han mellanlandar skulle lyfta 15.00, så jag skjusade honom så vi var på Arlanda 13.00. Det första vi möts av på tavlan är
Madrid - cancelled

Alla resenärer från den flighten var tvugna att ställa sig i en kö för att bolaget såklart är tvungna att boka om alla som skulle med det flyget. Kön är ganska lång. Eller väldigt lång. Personalen tror att det kommer ta ca 2 timmar tills man kommer fram. Jag fick ta ett snabbt hejdå, då jag var tvungen att åka och jobba och Fernando står kvar i kön.

Åtta timmar senare, ÅTTA TIMMAR, kommer stackarn fram och blir ombokad till ett flyg den 25e. Om fyra dagar alltså. Inte kul. Och jag har faktiskt lite dåligt samvete måste jag säga. Kan inte låta bli att tänka att det är mitt fel. Jag har vädjat och gnällt hela helgen att han inte får åka ifrån mig, att jag vill att han ska stanna hemma, att sex veckor är fasansfullt lång tid osv osv. Och nu fick jag ta mig fan min vilja fram. Men jag menade ju inte att det skulle bli på det här viset...

Någon där uppe som hör mig?